belijver

Ja de e nog dags för ett lite tristare inlägg tyvärr. Jag har försökt hålla andan uppe hela hösten men nu e de svårt. Jag har gått i ätstörningsbehandling, ligger mest åt anorexi hållet men har aldrig fått någon diagnos tack och lov. De e kämpigt men jag har lärt mig äta normalt och hur de ska se ut me mängd, och ätbeteende. Hastighet är en viktig del i de hela. Jag trodde aldrig att jag hade en ätstörning, för jag åt ju bra.. eller? Kanske inte riktigt om man gräver i de hela, att äta ger och har gett mig ångest så tack vare farmor, pojken, mandometer och näringsdryckerna har jag överlevt. Det har aldrig varit någon fara för mitt liv, men jag fick hjälp i tid.

Under hösten har jag även kämpat på med att gå i skolan, från början på distans från mando och sen flyttade jag till egen lägenhet. Många prövningar blev det. Från början gick det bra, men sen kom mörkret.. Tyvärr påverkas jag så starkt av mörkret att maten påverkas, orken, lusten och viljan slås av på något sätt. Till slut känner jag inget och går på autopilot.. inte bra alltså. Så pojken har jag berättat detta för, till slut blev han väldigt tvär och dan.. de tog ett tag innan vi redde ut det hela och jag förstod varför. Varför tar jag aldrig hand om mig själv? Jag kan ta en dag då jag bara vilar och tar de lugnt, det behöver jag för åter igen ringer alla klockor och jag är påväg in i väggen! Onödigt. Jag ser inte klockorna utan de behöver vara någon annan som påpekar detta och då blir det ganska solklart. Jag sitter och skakar när jag skriver detta, magen är ut och in.. imorgon flyger jag iväg till värmen. Axlarna och ryggen gör mest ont pga ångesten jag har över att ha druckit mjölk?! Herregud.. På nätterna sover jag inte, jag har en tendens att snurra runt som en tok, kasta kuddar på golvet, sparka i väggen så jag får blåmärken, gnissla tänder så jag numer har käkledsinflammation, blåmärken på knäna har jag väldigt ofta, jag "cyklar" även i sömnen. Allt utan att vara medveten om det hela. Men dessa tecken har att göra med den pressen jag sätter på mig själv, det blir stress.

Det blir ett långt inlägg men jag behöver skriva för att förstå.

Mina klasskamrater tycker säkert jag är jätte lat eftersom jag inte har publicerat mina arbeten, vart aktiv på forumet eller ens lämnat in i tid.. men det har sin förklaring. Karin som jag träffade i början av kursen har jag inte ens lyckats me att höra av mig till, vi skulle försöka träffas varannan vecka för att plugga. Förlåt.. nu förstår du varför iaf..

Men nu till något bättre!!

Imorgon flyger jag, farmor och farfar och pojken till värmen! Teneriffa 2 veckor. nder denna tid ska jag göra halsband, lägga pussel, sola, njuta och inte träna, äta god b´mat och bara vara.

Igår va jag på gymmet och lämnade sjukintyg så mitt medlemsskap avbröts. Jag träffade en jätte duktig tjej första gången jag var där, jag var ju tvungen att berätta om min sjukdom så nu frågade hon hur de va.. jag sa helt ärligt att de e inte bra och så visade jag läkarintyget. Då sa hon att hon önskade mig lycka till och jag blev bättre snart. Jag berättade om semestern och hon påminde mig om en viktig sak: ta det lugnt och njut av god mat! Det komer jag verkligen att göra, i gott sällskap dessutom. Jag behöver knappt röra ett finger. Eller jag ska försöka ta hand om disken så mkt de går. Men jag tänker inte pressa mig till de yttersta, jag ska försöka va helt uppriktig inför pojken om detta.. även disken är ett krav och jag klarar tyvärr itne av det alla gånger, när jag berättar förstår han men jag är så nedrans envis.. för envis för mitt eget bästa.

Därför har jag under denna vecka gått  under jorden och bara tänkt på mig själv, jag valde att sova hemma inatt för att kunna ha uppsikt över min packning och sådana saker. Det kändes som att ett stressmoment försvvann, himla skönt ska jag erkänna. Igår va jag borta hos pojken och åt, jag ringde och bjöd in mig själv på rester, jag tror han blev riktigt gla för vi hade inte setts på hela veckan. Jag har även vetat att han har haft jätte mycket så jag ville inte störa hans koncentration, och han behövde nog vila mellan dagarna liksom.. puss på dig gullet, älskar dig så!!

Tack alla underbara vänner för det fina året jag har haft, särskilt ni på mando som jag sett lite för ofta.

"A": *Hoppas du tar till dig av den hjälp du får nu, kom ihåg vad jag lärt dig. Öppna munnet, in med maten, tugga och svälj, också nästa.. det är inte svårare än så att äta kladdkaka med Anders. Om du kommer ihåg? Klart du gör men jag vill bara påminna dig.