Ett försök till

Ojoj, här händer de grejer. Himlans kul!
Har fått tillbaks e kär gammal vän från mitt förflutna. Det bara hände på något konstigt sätt..
Får se var denna väg leder..? Just nu är jag så himla glad, lycklig och lite pirr i magen! Detta var länge sen..

Finns en del orosmoment innan allt e klart. Talar lite i gåtor men behöver skriva av mig. Det händer mycket innan för det berömda "skalet". Problemet är bara att stå med båda fötterna på jorden och vara realistisk.

Hur som så är jag på en liten tripp till Vara! Utan Ludden tyvärr.. men de går ändå. Nog e de lite tomt. Matte hjärtat ekar ooch ser voffar överallt. Suck va jag vill ha min lille i famnen nu. Men vid 23:30 får jag träffa han igen!! Kan man längta så man blir sjuk tro..?

Det känns verkligen att jag inte är ensam längre. Jag tänker hela tiden på oss 2 som ett team. Kanske blir vi 3 dessutom? Ludden och jag är i varje fall ett sammansvetsat team. Trots alla trotser och allt som kommer med denna lilla voffe. Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga..
Om Ludden hade vart me hade jag inte känt denna hemlängtan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0